11 maj, 2008

Perspektiv

Vi satt där mittemot varandra på ett tåg hon och jag, det var en ljusblå dag och luften var stickande klar. Då delade jag med mig av en nyfunnen fascination. Åren har gått och nu kan jag med säkerhet tala om vissa händelser eller personer och använda orden "på säkert tio år" och verkligen mena det (ett oerhört kraftfullt uttryck som riskerar att missbrukas.) Då svarade hon att hon förstod mig hellt och hållet, men att där fanns en viktig skillnad. Tiden hade gått längre i hennes fall och hon kunde säga "på säkert fyrtio år". Sedan tittade vi i samförstånd ut genom tågfönstret på landskapet som stod stilla trots allt.

Inga kommentarer: